Kategori: Claras vardag

Vi tog ledigt efter lunch på fredagen, jag proppade in ungarna och hunden i bilen och så brände vi från ett regnigt Västerbotten till ett Lappland med solglimt.

Kom fram vid middagstid, vrålhungriga. Lätt att få igång stugan när man bara stängt av vattnet. Korv och makaroner brassades medan ungarna packade in från bilen.

Givetvis hade jag med mig en trädgårdsbukett hemifrån. Efter maten dök stugkompisarna upp, som också var i stugan den här helgen. Och medan jag bäddade rent i sängarna och ställde iordning i huset….

försvann de ut och lekte kurragömma i mörkret. Uffe däremot, han kraschade i soffan och jag bäddade ner honom bredvid mig i sängen.

Morgonen därpå sov vi ut och åt sedan frukost och eldade i vedspisen. Detta är Folkes diet. Två sura Granny Smith till frukost.

Sedan klädde vi på oss och drog in till Jokkmokk för höstmarknad. Det är en mycket liten affär jämfört med Jokkmokksmarknaden i februari. Men trevligt ändå.

Fem plus till fastighetsägare som behåller gamla fina skyltar på fasaden.

Andra fina skyltar.

Ungtupparna!

Grungen är på modet. Alldeles för stora rutiga skjortor, ribbade linnen, converse och byxor som släpar i marken. Än så länge är det dock bara tonåringen som smittats av sjukan.

Vi köpte remmar och marknadsgodis

Och spanade på fina kvastar och korgar.

Men längst blev vi vid hopplandet.

Även tonåringar kunde tänka sig att leka en stund.

Och misshandla sina brorsor.

När vi blev trötta och hungriga köpte vi lite mat. Och sedan kände vi oss hemskt nöjda med utflykten och fick hemlängtan till stugan igen.

Hemma igen hade värmen kommit. Jag slumrade en stund medan grabbarna tränade med kompisarna.

Ett styrkepass

Som fullkomligt tog knäcken på dem.

De avslutade allt med ett bad i den iskalla sjön.

Medan jag gick en sväng med Essa i skogen längs gammelvägen.

Sådana otroliga höstfärger. Man får passa på att njuta för om två-tre veckor har i stort sett alla löv ramlat av här uppe.

Essa badade i bäcken

Och drack det isande vattnet.

Och sedan traskade jag hem igen och började med middagen.

Bra grej med att ha sommarstuga i Lappland: har klippt gräsmattan en enda gång den här sommaren.

Jag tog på mig en fin höstklänning och målade läppstift

Och dukade för långbord i matrummet. Vi skulle nämligen ha kräftskiva med våra stugkompisar.

Alla bidrog med lite olika saker. Så som sallader, pajer och röding.

Samt gott humör.

Jag gjorde min broccolisallad som alltid gör succé!

Och sedan kom hela gänget på elva personer och käkade.

Så mysigt att fylla mormor och morfars hus med folk.

Vi hade köpt alldeles för mycket kräftor

Och jag åt tills jag storknade. Hade även svängt ihop denna Västerbottenspaj som jag verkligen kan rekommendera.

Efter maten stack barnen ut och lekter zoombie-tagen vid vedboden. Som de alltid brukar göra.

Sedan traskade vi hem till grannarna och tog desserten där.

Så stilla och fint på sjön.

Och blå skymningshimmel. Det var ganska precis en månad sedan vi åkte härifrån och avslutade vistelsen med en rejäl pizzakväll med grannarna.

Då var det så här ljust vid ett på natten. Nu var det så här ljust vid åtta på kvällen. Om två månader är det överhuvudaget inget ljus alls. Typ.

Bjuckar på en extra utsiktsbild

Bara för att det är så vackert.

Hos grannarna hade pojkhögen hyss för sig.

Käkade kladdkaka och åt glass medan vi vuxna satt i köket och tjattrade och hade trevligt.

Hem kom vi ganska sent, när allting var skumt och mörkt. Barnen stannade dock ute i det svarta och lekte kurragömma någon timme till innan vi gjorde kväll.

Söndag morgon och vi kände friden, eftersom vi tagit ledigt från skolan och skulle åka hem först på måndagen.

Helium-spiderman som Uffe fått på marknaden hade gått sönder kvällen innan. Men Folke letade nya användningsområden för att muntra upp honom.

Kärleken övervinner som sagt allt.

Så nöjd förresten med lampan vi satte upp i somras!

Efter frukosten gick jag ut och donade i trädgården. Hade på mig min loppade omlottkofta i ull, från Other Stories, en sjal från mormor och mitt senaste loppisfynd – en gammal ullkjol från Gudrun Sjöden. Mysig som tusan!

Och så fina höstfärger ihop.

Så la jag mig i hängmattan och tänkte på allting som hänt den här sommaren. Ja allt som hänt sedan jag var här sist! Låg så mycket i denna hängmatta då. Lyssnade på musik, grubblade och var frånvarande i tanken. Nu kände jag mig mycket mer i stunden.

Folke och hans kompis Harry kom på att de skulle städa våre utedass. Så de hjälptes åt med det!

Uffe kom på att han skulle leka dräng. Så han högg i!

Och Bertil följde med sin kompis Arvid och hans pappa ut för att jaga fågel. Jaktlycka!

Jag åt rester till lunch. Paj och sallad.

Och spelade Möjliga Familjen med Uffe. Som utskåpade mig totalt.

Och sedan fick han en banan som matsäck, för att se om han kunde slå sitt gamla personbästa på längst tid instängd i en vedlår. Tyvärr var han inte i närheten av sommarens rekord på 45 minuter. Snarare var det närmare halvtimmen denna gång. Stor besvikelse.

På eftermiddagen gick jag en långpromenad i solen.

Så fridfullt och härligt med Essa som bara fick springa kring mina fötter.

Jag gick längst in i Storsjön och ägnade promenaden åt att prata med Elina i telefon.

Och när jag kom hem efter nästan två timmar var jag så öm i höfterna och fötterna att jag välte ikull mig på sängen och låg och tittade på solkatterna, medan jag pratade med både syrran och Erica.

Så vinkade vi hejdå till stuggrannarna som åkte hem, åt en restmiddag och gjorde tidig kväll.

På måndagen var det 21 grader varmt och vi skulle vinterstänga och packa ihop och åka hem. Kände enormt stort motstånd mot att göra det. Alltid så sorgligt efter den långa härliga sommaren. Men pojkarna är i alla fall otroligt hjälpsamma och duktiga. De kärrade massa ved, bar in trädgårdsmöblerna i förrådet, vände båten och gjorde fint. Och som tur är kommer vi tillbaka igen på höstlovet! Då ska vi ha Halloweenfest och jag ska ägna mycket tid åt att måla några nya julkortsmotiv…

Efter Moskosel börjar vägen klättra allt högre. Dit ska vi, mot bergen. Björkarna har börjat skimra i gult och bilmöten har helt upphört. Här är det bara renar längs vägen och enstaka räv och orrhöna. I bilen väljer vi hela tiden var fjärde låt. Bertil spelar Blue Öyster Cult Don’t fear the reaper, Folke väljer Blur Song 2, Uffe vill höra Sweehomabamama med Lynyrd Skynyrd och jag ber Folke sätta på Peter LeMarcs Jag försöker lära mig att älska dig åt mig.

När vi når den här punkten med den här utsikten tjuter jag lyckligt.

-Så fiiiint det är! Äntligen på rätt ställe!

Alltid samma utrop, för det är så det känns att åka hit. Som att vara på rätt plats i världen.

Här kommer veckostarten i bilder!

Den började glammigt med att jag var i stan och gjorde ett jobb. Var finklädd i en kimono jag fått av Anna när hon kom hem från Japan. En underklänning i svart spets och en mönstermixad kjol jag ärvt från Annas gömmor.

Gud vad jag älskar kläder med schvung och rörelse.

På eftermiddagen svidade jag om till träningskläder och körde ett pass på gymmet i byn. Svettigt värre.

Pappaveckan-middag. Så här ska jag äta när jag är själv. En god bit ost, lite chark, vindruvor och oliver. Något litet plock sådär. Arbetade länge på kvällen.

Men avslutade med en promenad med Elina i lurarna. Det skymmer allt tidigare och jag bävar redan för mer än ett halvår av att kvällspromenera i mörker.

På tisdagsmorgonen var jag hos frisören. Fick rätt mycket gjort när jag satt i stolen och väntade på att hårfärgen skulle verka.

Mötte upp Erica sedan, för vår redaktionsdag. Vi åt lunch på Hälsobaren. Alltid otroligt gott.

Och massor att prata om.

Letade researchmaterial till min nästa bok också. Så mycket att välja på på bilioteket.

På kvällen hade vi syjunta hos mig.

Ulrika och Stina kom förbi med klädpåsar, nål och tråd.

Drack te, åt vindruvor och torkad mango och ananas.

Pratade ikapp om sommaren och livet. Mycket att avhandla!

Mindre hann vi sy.

Men jag fick rätt på några knappar i alla fall.

Vid kvart över tio åkte de hem och jag satte mig en stund med datorn. Redigerade bilder, skrev ett födelsedagskort till min vän.

Och bara njöt lugnet.

Onsdagsmorgonen spenderade jag framför datorn. Gjorde intervju till en bok och hade ett möte med en kund. Allting bars upp av Nya Testamentet och min praktfulla studiebibel som jag en gång fick i present av Jakob. Sedan åkte jag för att hälsa på en kompis några dagar. Sånt där som man kan hitta på att göra när man kan jobba från alla platser och inte har barnen hos sig för jämnan. Men det missade jag tyvärr att ta bilder på.

Nästa gång vi hörs är jag i sommarstugan med ungarna! Kräftskiva, höstmarknad och höstrustning av trädgården. GUD så mysigt det ska bli.

Nu går det äntligen att förboka ett signerat exemplar av min nya bok Hemmets Almanacka 2026. Här kan du beställa den via Bokus eller Adlibris (men missa inte att om du är premiumprenumerant på min blogg så har du rabatt på boken, skrolla ner två blogginlägg så hittar du koden och länken där!)

Att göra den här bokserien är en sådan enorm glädje för mig. Att få ta fram de bästa vardagsrecepten, tipsa om hur man gör frukostgröten mer mättande, lista gratisnöjen i fattiga januari och lära ut hur man bäst organiserar ett kylskåp. Det är sånt jag verkligen tycker är roligt. För det är ju sådana saker vi alla stretar och kämpar med i vår vardag.

Men jag älskar också det folkbildande inslaget i böckerna. Varför började vi sälja majblommor egentligen? Vem uppfann simborgarmärket och varför? Vad är polarnatt, hur hjälper man bäst en igelkotte och varför fanns det så många hushållsskolor förr i tiden? Ja, sånt där matnyttigt och intressant som både rör vår historia och nutid.

Hela året har jag antecknat i mitt exemplar av Hemmets Almanacka 2025. Om väder och vind, vad vi ätit till middag, när Uffe lärt sig dyka eller Folke haft sommarkalas. Varje träningspass har noterats liksom datumet jag tog upp mina pelargoner från vinterförvaringen och när de blommade för första gången.

Jag har också lyssnat på synpunkter från er som köpt och använt årets almanacka. Många hade önskat fler tomma sidor för egna anteckningar, så det har jag ordnat. Väldigt många önskade också ett läsband för att hålla koll på var i kalendern man befinner sig. Även det har jag lagt till i årets bok.

Själv önskade jag fler kalenderrader att anteckna på. Så det kommer vara fyra rader för varje veckodag, istället för tre.

Jag hoppas verkligen att Hemmets Almanacka kan vara en hjälp på traven till ett underbart 2026.

Här kan du alltså beställa den via Bokus eller Adlibris (men missa inte att om du är premiumprenumerant på min blogg så har du rabatt på boken, skrolla ner två blogginlägg så hittar du koden och länken där!)

Jag är så fantastiskt stolt, glad och faktiskt också lite mallig över hur bra det har gått med betalväggen här på bloggen. Efter att ha grubblat och tvekat i flera år så gjorde jag slag i saken. Och det flög! Vilket har gett mig en ekonomisk trygghet som jag behöver för att kunna satsa framåt i företaget. Det första jag gjorde när jag insåg att det var en succé var att höra av mig till Erica igen.

Hon slutade ju som redaktör hos mig våren 2024 och jag har saknat henne något enormt. Nu anlitar jag henne igen och hon gör det där som hon gör bäst. Läser, analyserar, kommer med feedback och ideér. Hon är en viktig kugge i det utvecklingsarbete som kommer ske med bloggen här i höst.

I tisdags träffades vi och arbetade ihop.

Ideerna sprutade, vi pratade i munnen på varandra och drog ut tidslinjer för framtiden.

Som vanligt hade hon med sig en massa anteckningar och feedback till mig. Och inte alltid bara positiv sådan. Dock är det lätt att ta konstruktiv kritik från någon man litar på och som man vet vill en väl.

Erica använde whiteboarden tills den var helt fullklottrad. Och jag är så glad att återigen få arbeta med en av mina bästa vänner. Och närmare jul kommer vi bjuda alla premiumprenumeranter på en rolig överraskning!

Hurra! Idag släpps förhandsbokningarna av min bok Hemmets Almanacka 2026. Och som en liten treat till dig som är premiumprenumerant på bloggen så får du köpa den signerad för 189 kronor med koden clara2026. Frakten är dessutom gratis om du köper två – så passa på att knipa en extra som julklapp! Ordinarie pris online kommer vara omkring 239 kronor och i fysisk butik omkring 289 kronor.

Precis som vanligt är det Lotta Kühlhorn som står för formen och boken är full av prisvärda vardagsrecept, sparknep, guldkant i vardagen, folkbildning och husmorstips.

Jag tycker själv att kalendern är flera snäpp vassare än 2025 års bok. För det känns verkligen som att jag hittat formen! Och så har jag i denna bok lagt till ett fint läsband, så att man kan hålla ordning på var man befinner sig i kalendern. Det är många som önskat sig det så jag är glad att det gick att ordna.

Du som premiumläsare av bloggen kan beställa ditt exemplar här. Erbjudandet gäller till och med denna fredag den 29/8. Ange koden clara2026 vid betalning så aktiveras rabatten!

Det blev en kort första arbetsvecka efter sommarlovet, men nu känns det redan som att det var flera veckor sedan jag började jobba. Precis som det alltid gör. Nej, Ving. Semesterkänslan sitter inte kvar länge.

Arbetsveckan startade på onsdagen med att jag tog småpojkarna till skolan.

Man kan tro att han sålt smöret och tappat pengarna. Men det är bara första skoldagen i livet som spökar. Eller egentligen bristande nattsömn. För han var tro’t eller ej otroligt peppad på att börja. Bara väldigt, väldigt morgontrött.

Skinnpaj och sotarmössa, gäller att sätta stilen direkt.

Vi hojade ner på byn. Alltid lika fin cykelväg, särskilt med de gulnande sädesfälten.

Ner på ”storvägen” som går genom byn men inte alls är särskilt stor.

Förbi badplatsen som låg stilla och övergiven.

Börja femman- och börja förskoleklass-bilden.

Jag stannade kvar i klassrummet första timmen och stod längst bak med några andra mammor. Tisslade, tasslade och gav menande blickar åt allt gulligt som våra barn ägnade sig åt. Så fint att få lämna ännu ett barn på vår fantastiska lilla byaskola. Uffe var lycklig över att han fick sin bästa kompis som bänkgranne.

Sedan hojade jag hem igen.

Hämtade Essa och gick på en promenad. Förevigade min farstubro och dess bedrövliga halvdöda sommarplantering. Skönt att jag får byta till höstblomster snart och slänga denna trädgårdssommar på minnenas soptipp.

Första arbetsdagen var extremt trögjobbad. Jag hade rörmockare på besök för att ordna med mitt värmesystem och tusen admin-uppgifter att ta tag i. Kändes som att börja i en enorm uppförsbacke där jag varken kunde tänka eller koncentrera mig. Men till slut kom i alla fall Folke hem från skolan med lillebror som han hämtat på fritids. De hade traskat tillsammans och var så glada!

Jag svängde ihop lite pyttipanna till middag och de fick äta vid köksön. Själv hade jag inte lust till mer än en skål kvarg på stående fot.

Sedan gick torsdagen i samma stil – med den skillnaden att jag faktiskt fick en hel del avklarat. Kände mig på betydligt bättre humör när jag avrundade den andra arbetsdagen.

På fredag morgon åkte jag in till stan för att träna. När vattnet är varmare än luften ryker älven som om den var på väg att börja koka.

Tränade ett riktigt grisigt pass på IKSU. Så roligt att vara tillbaka på mitt storgym efter sporadiskt tränande hemma i byn under sommaren. Där finns alla maskiner jag behöver för att träna passen som min PT Ida har gett mig i uppgift. Hade inte tappat så mycket styrka som jag hade befarat.

Träningsbild för att skicka till syrran och håva in beröm över benmusklerna. Hon skickade en motsvarande tillbaka på sina magmuskler. Hejjarop och busvisslingar åt varandra i telefonen.

Sedan ägnade jag dagen åt diverse jobbärenden och hämtade därefter Bertil på skolan och skjutsade hem honom till byn. Så packade jag min väska och drog till en kompis över helgen. Hade så trevligt att jag glömde att fota nästan någonting, men fick i alla fall ett par bilder.

Höstklädd i min bästa senapsfärgade klänning. Den har många år på nacken – köpte den när jag var gravid med Uffe.

Vi åkte på en loppisrunda och stannade till i en extra söt stuga.

Samma sjuttiotalstapeter som hemma hos farmor.

Gjorde några fynd men fotade framförallt inredningen. Så rara tapeter!

Mitt bästa är att stanna vid sådana här ställen invid vägen. Rota runt på vinst och förlust och bli glad över att se sånt farmor och mormor brukade ha i köksskåpen.

I nästa blogginlägg lovar jag visa alla sommarens loppisfynd. Har helt glömt bort att göra det!

Söndagen spenderades huvudsakligen i soffan där jag bland annat läste den här mycket efterlängtade boken av Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson. Har bara kommit några kapitel in men redan blivit rasande. Ser fram emot att låna den till min pappa så att vi sedan kan diskutera allt som gick fel på nittiotalet med avregleringar, privatiseringar, det fria skolvalet och Göran Persson…som Malin Wollin för övrigt ÄLSKAR. Men det visste ni förstås redan om ni är trogna poddlyssnare.

Och det var mitt veckoslut i bilder det!

Lite extra stolt blir jag när jag får vara med i mina favoritprogram och tidningar. Som ICA Kuriren som jag älskar! Perfekt mix av folkbildning, spännande intervjuer, bra recept och smarta tips för hemmet.

I början av juni kom de hit och gjorde ett reportage. Essa fick vara med på framsidan.

Jag berättade om mina tankar kring Hemmets Almanacka, om Claras Kakbok och om att inte vara så rädd för att sticka ut hakan och säga sin åsikt i det offentliga rummet.

Fina bilder tagna av Malin Grönborg, som jag jobbat med många gånger förut.

Hela intervjun kan du läsa här!

Jag håller sakta på att utforma mina nya morgonrutiner. I alla fall för barnveckorna. Mina ensamma veckor har jag ingen aning om hur de ska bli ännu. Min oro är att jag kommer ha svårt att komma igång på dagarna och gå runt med låg energi. När barnen ska iväg och väntas hem en viss tid – ja då behöver jag ju lägga på ett kol om jag ska hinna med något. Och det förvisso en stress. Men en bra stress!

På mammaveckorna vaknar jag vid 07.00 om jag ska arbeta hemma. Jag är väldigt morgontrött och brukar väcka mig själv med att kolla instagram och blogg på högsta ljusstyrka. Då går min hjärna igång snabbare. Sedan väcker jag Folke och Uffe och klär på den senare i sömnen. Bär ner honom i köket och sätter honom i korgstolen medan jag snabbt ordnar en smörgås som han kan äta medan han vaknar till. Folke är precis som mig på morgonen, som inte kan äta alls. Så han borstar sina tänder, packar frukt till skolan och gör sig iordning under tiden. Bertil åker till skolan vid 06.30 på morgonen, så han ser jag överhuvudtaget inte till.

Vid 07.35 cyklar jag antingen med barnen till skolan, eller lämnar dem med bilen. Det tar ungefär en kvart att cykla enkel väg – beroende på om Uffe cyklar själv eller åker i min lådcykel. Och när jag kommer hem igen hämtar jag Essa och går direkt en 45 minuter lång promenad i skogen. Jag är inne igen vid 08.45 ungefär och då brukar jag börja känna vaga hungerkänslor. Men jag dricker alltid en kopp kaffe först av allt.

Sedan öppnar jag bloggen, godkänner kommentarer, svarar på sms och kollar DMs på instagram. Därefter sveper jag ett glas med hela linfrön och chiafrön som fått stå och svälla över natten. Snällt mot magen med all kostfiber!

Sedan gör jag iordning min frukostshake och dricker den. Gör alltid dubbel portion så att den andra halvan kan konsumeras som mellanmål.

Om jag ska in till stan vaknar jag istället vid 06.20. Tar på mig träningstights och tar Essa på en cykeltur på ungefär tio minuter, så att hon får rastas och springa.

Sedan går jag rakt in i duschen och tvättar håret. Smörjer in mig, fönar håret torrt och lägger det på spolar. De får sitta i ungefär femton minuter medan jag sminkar och klär på mig. Frukosten är min vanliga shake. Den ena halvan dricker jag i bilen på väg in och den andra tar jag direkt efter morgonens träningspass.

När jag gjort mig i ordning tar jag alla ungar i bilen och åker till skolan vid 07.30. Lämnar Uffe på fritids och bränner sedan med Bertil in till stan. Ofta lyssnar vi på I just want to be cools podd, eller spelar musik för varandra som vi gillar. När jag lämnat honom svänger jag in till IKSU och gör en timmes styrketräning. Sedan är dagen igång!

Nu återstår bara att tänka ut rutiner för min ensamma veckor utan varken hund eller barn. Några förslag på hur jag kan starta på bästa sätt?

Här kommer de sista skälvande dagarna på sommarlovet i bilder!

Vi har konstant haft kompisar på besök. Jag har uppmuntrat till det för att vi verkligen ska krama det sista, härliga ur sommarlovet.

Jag har gått med Essa varje kväll och varje morgon. Lååånga promenader. Älskar att gå så att jag kommer upp på en höjd. Som tur är finns det många höjder härikring.

Jag har tränat på gym med Bertil och ibland med alla grabbarna. Bad dem posa med mig i spegeln. Efteråt doppade vi oss i den iskalla sjön som belöning!

Jag har kvällsjobbat med bloggen.

Mycket kvällsjobb blir det på sommaren. Längtar tills jag har tid att göra det på dagen istället. Snart så!

Vädret har varit både fint och fult men mest fint. Och då har det varit extra härligt att röra på sig.

Jag är förresten så nöjd med min hårfärg just nu. Ska bara fixa utväxten hos frisören nästa vecka. Och ta lite av luggen. Men vill vara precis såhär kopprig och ljus!

På fredagen kom barnens kompisar hit och hälsade på. Jag bjöd hela deras familj på middag.

Spagetti och köttfärsås till sex grabbar. Det gick åt en hel del. Älskar att laga mat till många.

Och pojkarna spelade magic till sent in på kvällen.

Så roligt att ligga på soffan och höra dem dividera om sina drag och kort.

Kompisarna fick sova inne hos grabbarna och Uffe fick sova inne hos mig. Här håller jag på att somna till Ulfs Greta Gris på paddan.

På lördagen slog det om och blev elva grader och ösregn. VIDRIGT väder! Kändes som oktober typ. Men jag låg inne, lyssnade på jazz och på pojkarna som spelade kortspel. Och på kvällen träffade jag mina vänninor några timmar medan grabbgänget roade sig själva.

På söndagen solade det upp och vi åkte på utflykt till kompisarnas stuga.

Grillade korv och s’mores. Och det spelades mer Magic medan jag slumrade i en solstol. Fångade den sista brännan. Sedan var det dags att säga hejdå till kompisarna för den här gången.

På måndagen var jag obeskrivligt seg och ägnade morgonen åt att skriva poddmanus till min inspelning med Malin. Bertil hade sin första skoldag och kom hem så glad och nöjd. Betydligt mindre nervöst den här hösten jämfört med förra när han skulle börja högstadiet i stan. Jag var alltså nevös förra året. Bertil var kolugn som vanligt.

På kvällen fick jag ÄNTLIGEN träffa Stina för första gången sedan midsommar. Vi gick en två timmar lång promenad och efter den hade vi fortfarande inte pratat klart så vi satte oss på hennes veranda och åt vindruvor och drack cola. Först när tre timmar hade passerat kände vi att vi hunnit ikapp med det mesta som passerat under sommaren. Så då traskade jag hem och la sommarlovströtta barn.

Så blev det tisdag morgon. Min bästis Elina hörde av sig och ville gå en promenad. Skyndade mig ut och gick min vanliga skogsrunda. Den tog ungefär 30% längre tid än vanligt eftersom jag hela tiden behövde stanna och äta blåbär.

Och när jag kom hem från den kom Emil förbi och drack kaffe på min veranda och vi hade också så mycket att prata ikapp och uppdatera varandra på. Känner mig så ofantligt rik på relationer och vänskaper i mitt liv. Tacksamheten vet inga gränser.

Efter några timmar gick han hem och då proppade jag ner Uffe och Hokka i badet för att duscha och bli rena till skolstarten imorgon. Nagelklipp, örontvätt och hela balletten.

Medan Essa låg och hade det skönt i solen.

Jag hade ett ärende som skulle uträttas och klädde mig chic i en gammal favoritblus från & Other Stories och en loppad kjol och skor från Sézane. Samt örhängen jag gjort själv.

Och det var sista sommarlovsinlägget, det! Nu ska det bli jääääädrigt skönt med skolstart, rutiner och att få ta itu med mitt arbete på allvar.

–Tack sommaren 2025. Du var förvisso fin, men fan vad skönt att det är över!

Hoppas att sommaren 2026 blir av en lugnare sort.

Ytterdörren har precis smällt igen. Bertil vaknade, gjorde frukost och cyklade till bussen och terminens första skoldag. Jag hade ställt klockan för att stiga upp och se om han ville ha någon hjälp. Men istället lyckades jag snooza om flera gånger, hann inte ens önska honom lycka till innan han for iväg.

På övervåningen hör jag att Uffe har vaknat. Han sjunger för sig själv och letar kalsonger i sin klädbyrå. Från Folkes rum är det däremot fortfarande helt tyst.

Jag sitter i soffan med min dator uppslagen. Har en poddstart att skriva, inför inspelningen idag. Men det går trögt. Essa ligger på sin kudde och blänger på mig. Hon vill kissa. Jag vill väl också kissa?! Men först vill jag skriva och dricka mitt kaffe ifred. Sluta glo så anklagande på mig.

Vaknade vid sju på morgonen, precis som vanligt detta sommarlov. Lyckades dock slumra om en liten stund och drömde om något fint som hände mig igår. Vaknade snart igen av Uffes lilla hand som i sömnen krafsade mig på ryggen. Svalt i sovrummet, för vädret har slagit om till elva grader.

-Jag tror att det snart ska börja snöa nu, sa Uffe trosvisst när skiftet kom.

Jag börjar få den här rastlösheten i kroppen, som i bästa fall kommer i slutet av semestern. När man otåligt står och stampar och vill sätta igång med arbetet igen. Det är inte alltid den känslan infinner sig och det är inte säkert att den går hand i hand med en lång semester. Det kan vara helt andra saker som påverkar om man är redo att börja arbeta eller ej. Själv är jag otålig inför allt som ska hända. Jag släpper min nya bok, jag ska på en skrivresa med Malin. Jag ska gästa ett otroligt fint teveprogram och jag ska påbörja arbetet med min nästa bok. Framförallt ska jag försöka inrätta en vardag som ensamstående – och det är med skräckblandad förtjusning. Försöker dock hålla fast vid förtjusningsdelen i det hela.

Bertil börjar skolan imorgon men mina andra barn börjar på onsdag. Så torsdagen är min första riktiga arbetsdag. Fram tills dess tänker jag städa frysboxen, sortera källarens Lill-Konsum, tvätta tvättkorgen till botten och plocka fram höstkläder i rätt storlek. Små, kära bestyr för att lugna en rastlös själ.

Ha en fin söndag!

Snart har det gått en månad sedan jag införde en betalvägg för 70 procent av bloggens innehåll. När jag bloggade om det första gången var jag faktiskt förvånad över hur många positiva kommentarer det fick. För jag räknade ju med att de flesta inte skulle bli glada över att behöva betala för något de konsumerat gratis i 20 års tid. Samtidigt har jag ju också världens finaste läsarskara och det visar sig gång efter annan. Experimentet har gått över förväntan! Jag hade gjort en beräkning på antalet prenumeranter jag behövde få inom ett år, för att det skulle betraktas som ekonomiskt lyckat. Det antalet uppnådde jag inom två veckor och sedan dess har antalet prenumeranter dubblerats och fortsätter att växa. Samtidigt som den generella trafiken på bloggen inte har gått ner under den här tiden.

Bloggaren och influencermarketing-proffset Sara Rönne skrev om min betalvägg och att ha sitt eget ekosystem som kreatör:

”Affären behöver inte ligga i att skapa något som inte finns. Utan i att skapa något som är lite härligare, eller lite bekvämare, till exempel. Eller: bara för att en blogg är gratis innebär inte att en annan ska vara det.Vi är inne i en väldigt spännande fas. En uppluckring av det vi trott, sett till den digitala världen och SoMe, och en ny formation av allt möjligt och framförallt: härligt frigörande. Och ska du tjäna pengar på det du gör, utan att behöva lägga till massa andra saker, så bör du tänka till och forma en strategi för ditt ekosystem”

Och norska bloggaren Glitter och Grönska skrev även hon om min betalvägg som ett ”viktigt skifte i influencervärlden”

”Detta markerar ett tydligt skifte i influencervärlden. Istället för att jaga flest möjliga visningar och samarbeta med ett ökande antal kommersiella aktörer väljer hon att bygga en hållbar inkomst direkt från de som faktiskt uppskattar hennes innehåll. När en profil som Underbara Clara, med så många års erfarenhet och stor trovärdighet, tar ledningen och visar att kvalitet och djup kan vara värt att betala för, skickar det en stark signal till resten av branschen.”

Att införa betalvägg här på bloggen var ingenting jag kom på i stunden. Jag har ju gått i tankarna en längre tid – egentligen ända sedan jag märkte hur bra det funkade för vår podd Wollin & Clara. Och än mer när jag märkte hur bra det fick mig att må när jag faktiskt fick betalt för hantverket podd – istället för ett reklaminlägg inuti en podd. Det gjorde något med självrespekten.

Ändå har det varit läskigt. Ska jag våga göra samma sak med bloggen? Typ ingen annan bloggare gör det och läsarna kommer bli så besvikna och sura. Men om alternativet är att flytta till en sajt som är fullproppad med bannerreklam och där jag dessutom inte kan exponera hela mitt fina arkiv ordentligt? Då vet jag vad jag väljer!

Män så sjukt duktiga på att ta betalt för vad de gör. Alla stora svenska patreonpoddar består av män som tjänar deg på sitt innehåll och deras manliga läsare pröjsar. Flera av dem tjänar hundratusentals kronor per månad. Män är beredda att betala för sin kulturkonsumtion på ett sätt som kvinnor inte är. Och kvinnliga kreatörer förväntas fortfarande harva på och vara beroende av annonsörer för att gå runt. Samtidigt som de ska skämmas för sagda annonsörer och absolut inte får ha för många.

Nu har jag ju bara haft betalväggen i några veckor, men jag är golvad av responsen. Jag känner en nytändning inför bloggandet och som en bonus är det en otroligt fin stämning i kommentarsfälten i premium-inläggen. Alla har en extra nivå av bjussighet och vänlighet som gör mig rörd. Även premiumläsarna har påpekat att de uppskattar detta.

Det har varit lite barnsjukdomar med premium-versionen av bloggen. Ingenting oväntat eller konstigt utan en effekt av att det blev så enormt många prenumeranter på kort tid. Dessutom har vi haft en bugg med supportmailen, så ärenden har studsat. Nu är det i alla fall ordnat så att mailen kommer fram som de ska. Så har du problem med sajten – skriv INTE till mig i första hand! För jag kan ingenting om det tekniska och utan måste själv kontakta supporten med ditt ärende. Kika först in på min supportsida – och hittar du fortfarande inte svar på din fråga så maila på supportmailen – Josef och Charlotte är snabba på att svara där! Några har önskat få betala ett helt år på ett bräde, eller via swish. Maila direkt till supporten support@underbaraclaras.se så kan det mesta gå att lösa, även om det blir lite mer krångel och handpåläggning.

Det här med att ta ett omtag på sommaren är alltid ett vinnande koncept. Precis när det känns som solkigast, tristast och dammigast. Stryk en duk! Plocka en bukett! Nyp vissna blommor och börja på ny kula igen! Det gjorde i alla fall jag när barnen kom hem från sin skärgårdsvistelse. Och vi har haft några riktigt ljuvliga sommardagar.

Pojkarna har varit svårväckta. Men jag och Uffe är uppe tidigt. Frukost i trädgården i sällskap av Essa och en massa igelkottar. Det är ett otroligt igelkotteår i år. Så glad för det.

Vi har varit på dammen och badat nästan varje dag. Muckiga storebrorsor!

Men också badat badkar. Med mycket skum för att få bort den ingrodda sommaren.

Vattenmelon är standardkosten.

Och jag har börjat skörda lite i växthuset. Det är en otroligt klen skörd i år, men det får vara okej!

Det är mysigt med växthus hur som helst.

Uffe har fått vara med sin kompis Tomas, Folke med sin kompis Dahlia och Bertil med sin kompis Ib. Och imorgon kommer barnens kompisar Adrian och Ossian och hälsar på. Ja, det har varit övernattade vänner ända sedan de kom hem. Precis som det ska vara på sommaren!

En kväll tog vi ett kyligt – men härlig – bad i storsjön.

Så vackra moln på himlen.

Barnen lekte och tjoade tills någon simmade under ytan och träffade huvudet i en sten. Inte mycket hårt. Men lite hårt räcker tydligen för att göra satan ont.

Gjorde ett avsteg från min proteinshake-frukost morgonen därpå och åt istället kvarg, müsli och färska hallon direkt från busken.

-Mamma kan vi gå en morgonpromenad?

Absolut. Jag traskade iväg längs byavägen som är så vansinnigt augustivacker.

Mörkgrön, överdådig grönska.

Uffe stack före på cykel och Essa på apostlahästar.

Vår rara lilla grusväg med hästar och grisar.

Jag och Berra har förresten kommit igång med träningen igen. Men FY vad jobbigt det är efter en månads uppehåll.

Formen var dålig men humöret på topp. Det är så bra att vi kan hjälpas åt att dra varandra. Det är ju svårare att latmaska sig när någon är ens vittne.

-Jag har aldrig ätit krusbärskräm, sa Dahlia en dag.

-Men gå då ut och plocka lite bär så ska jag koka åt er.

Hon och Uffe försvann ut i trädgården och kom tillbaka med en full skål.

Blandade krusbär som jag förvandlade till kräm.

Och som vi åt till efterrätt, efter att jag gjort en somrig pad thai till middag.

Avbrott i middagen för att mata igelkotten. Ulf blev borta en bra stund.

-Vad gör du egentligen?! hojtade jag.

-Jag borstar ju kotten, jag! sa Ulf och höjde menande en rotborste mot mig.

-Han vill inte bli borstad, sluta genast!

Okejdå, tillbaka till efterrätten och pengaskrinet som åker fram varje gång vi får besök. För att alla gäster ska beundra hur rik Uffe är.

-När jag blir stor ska jag bli säljare. Guldsäljare. Och jag ska låtsas att plastguld är äkta och bli miljonär.

Den tvivelaktiga moralen hos en sexåring.

Många kvällspromenader har det blivit – ensam eller med olika kompisar i telefonen. Försöker få ihop 15 000 steg men vissa dagar har det blivit 25 000!

En kväll lockade jag håret så att jag liknade ett rött får. Gudars skymning och ljusa gryning, så här kommer min höstlook att vara, Sedan fick barnen chips och läsk i barnvaktsmuta och så åkte jag in till stan för att möta upp Erica.

-Hej baby!

-Hej gullet!

Vi hade bokat bord på Ericas brorsas nya restaurang, med utsikt över Stora hotellet. Där upp hade jag min bröllopsnatt för sjutton år sedan.

Vi hade inte setts på jääääättelänge och hade så mycket att prata om och skåla för. Bland annat för succén med betalvägg på bloggen. Hurra till alla er som läser det här! Så otroligt glad och tacksam för att ni vill vara med. Sedan bestämde vi något kul vi ska göra tillsammans i höst enbart för er premiumläsare. Återkommer i frågan.

Jag kände mig sjuttiotalsglammig och matchade drinken och på slutet av kvällen kom Ericas man Peter och deras yngsta dotter Maria förbi och satt och skålade med oss. Otroligt mysigt!

Sedan stolpade jag till bilen i sommarnatten och körde de fem milen till byn med en kompis i lurarna.

Och kom hem till det här mysiga gänget som såg på film fast timmen var alldeles för sen.

Och det var senaste dagarna i bilder, det!

Gick en promenad med en vän i lurarna ikväll. Genom skogen, över åkrarna och förbi vajande sädesfält. Hade egentligen redan gått en morgonpromenad, städat huset hela dagen och tagit ett gympass med Bertil på kvällen. Så jag behövde verkligen inte motionen. Ändå kunde jag inte låta bli när det var så vackert ute. Vill bara ut, ut, ut! Ut och röra på mig efter alla krassliga juliveckor med hosta och trötthet. Ut och njuta av att jag inte behöver sitta med datorn hela dagarna, som när jag arbetar.

Känner också ett närmast desperat behov av att fånga de här sista ljusa sommarveckorna, när jag kan gå i skogen vid tiotiden och fortfarande se stigen framför mig. Vill inte tänka på alla mörkerpromenader som väntar när hösten kommer….usch! Det tänker jag förtränga.

Underklänning på, håret rullat på spolar och en sjalett kring hela alltet för att hålla det på plats. Lite lätt smink på solkysst hy, nyrakade ben och en dutt parfym i halsgropen. Jag ska på dejt ikväll! Med ingen mindre än Erica som jag inte träffat på hela himla sommaren. Vi har massor att prata ikapp och jag ser så mycket fram emot att gå ut och känna mig snygg och fixad – för senaste veckorna har jag ju mest gått runt osminkad i bomullsklänningar. Väldigt skönt förvisso, men att göra en ansträngning ibland gör underverk för självbilden. Och det är dessutom en mild och skön sommarkväll här i Västerbotten, perfekt för en datenight med en vän.

Och mitt i allt är det väl en himla tur att jag har så stora barn när jag separerar, så att de faktiskt kan agera barnvakt åt Ulf. Det betyder ju att jag ibland kan göra något eget även under mammaveckan!

Igår kom pojkarna hem efter sin årliga skärgårdsvistelse på en ö, i en stuga utan el och rinnande vatten. Med farmor, faster och pappa. Att de skulle komma hem var precis den spark i baken jag behövde för att ta ett omtag på den här sommaren. Jag började med att avfrosta frysen och städa skafferiet. Sedan gick jag ut i trädgården och körde hjulhacka i grusgångarna och rensade ogräs i rabatten. Bara det absolut värsta som syntes mest. Därefter slängde jag dukar och överdrag i tvätten och fortsatte med att klippa ner sommarblommor och vattna de som fortfarande har en chans att ta sig igen. Sedan strök jag nya dukar och la ut på trädgårdsborden och ställde iordning utegrupperna igen, som stökat till sig. Plockade in luktärter i små vaser och DÅ kom pojkarna! Lortiga, solbruna, blondare än någonsin och väldigt glada över att vara hemma. Att se dem igen och tänka att vi har nio dagar kvar av vårt gemensamma sommarlov var så härligt. Det gav mig en sådan enorm energiinjektion att jag senare på kvällen påbörjade städningen av vår groventré som sannerligen sett bättre dagar. Lydde mitt eget råd och städade som Rut genom att välja ett avgränsat hörn och en avgränsad tid jag fick städa på. Och jag kom framåt!

Innan

Efter.

Nu sitter jag och frukostbloggar i solen på farstubron. Barnen lyssnar på punk på övervåningen, packar upp och och städar sina rum. Allting är precis som det ska vara!

Sommaren är av en konstig sort i år. Jag som älskar att baka har till exempel inte bakat en enda gång. Har ju inte haft något stort sommarkalas som vi brukar och heller ingen stor skolavslutningsfest. Ärligt talat har jag inte ens varit sugen på att fika. En enda glass har jag ätit under alla dessa veckor.

Trädgården ser ut som sju svåra år – och jag som brukar ha så fina planteringar! Köpte knappt några sommarblommor i år utan penséerna jag planterade på våren har fått stå kvar och först torka och sedan ruttna bort.

I hammocken har jag knappt legat och inte heller i min hängmatta nere på gården. Utebadkaret är igengrott med alger och luktärterna orkar knappt upp. Min bokhög ligger orörd så när som på de första åttio sidorna i Miranda Julys Alla fyra. Jag saknar läsro till att komma vidare.

Jag har varit borta så många veckor och i så många omgångar – och när jag varit hemma har jag saknat ork och inspiration. Så måste det väl få vara just nu. Men barnen kommer hem från höga kusten på söndag, och då tänker jag ta ett omtag på sommaren. Rensa bort det värsta ogräset, lägga på en ny ren duk på trädgårdsbordet. Åka till badplatsen och köpa glass och kanske till och med baka någonting litet.

Men orkar jag inte det, ja då kommer det ju fler somrar. Med ny ork och energi.

Jag har ju gjort en liten rockad här hemma (som jag skrev i ett premium-inlägg för någon dag sedan). Kastbytte matrum och vardagsrum för att få ny energi och ork till att städa. Det blev fint! Matrummet har jag redan visat men här kommer vardagsrummet.

Min stora pelargon har en hedersplats i hörnet, framför min älsklingsaffisch med budskapet ”Kvinnor, vi kan, vi behövs valåret 1938”. Det runda bordet hittade Stina åt mig på loppis. Har inte ett enda runt bord i min ägo sedan tidigare – men det gjorde verkligen susen. En mjuk form som bryter av mot allt det vassa och räta.

Eftermiddagssolen är otrolig i detta rum. Känns som att befinna sig mitt i en solkatt.

Solhund.

Jag har burit upp teven på barnens lekrum nu. Är glad att slippa ha åbäket framme. Klarar mig fint på min dator när jag vill se något och när jag vill se med barnen så kan vi sitta uppe hos dem.

Trasmattor och ofärdig tavelvägg under uppbyggnad.

Kistorna fortsätter agera soffbord. Inte det snyggaste, men helt okej. Skulle egentligen behöva något lite större. Drömmer om ett soffbord från Norrgavel som är dimensionerat efter min soffa. Men jag får drömma vidare.

Nu känns mitt hem lite mer levande och iordning igen. Så skönt! Tänkte kanske baka någonting idag och eventuellt ta ett krafttag om trädgården. Men vi får se vad jag ids. Kanske vill jag bara ligga och läsa istället? Ensam hemma och ingen som vill mig något. Planerar att låta lusten styra.

På hemvägen från sommarstugan stannade vi till hos Jakobs mormor för att fira att hans kusin Felicia fyllt 20 år!

Felicia och mamma Cicci! Felicia var en dröm i håret, SÅ glammig.

Det var potthett så maten åt vi ute på gräsmattan där det fanns lite skugga.

Otroligt god grekisk mat.

Efter måltiden var jag tvungen att ligga raklång i gräset. Jag var så fruktansvärt trött efter att ha festat med stuggrannarna kvällen innan, packat ihop stugan på morgonen och kört med barnen och släpet i flera timmar. Jakobs lillasyster anslöt och snart låg nästan allihopa i skuggan och smälte maten.

Ett sånt fint gäng!

Efter maten – men innan desserten – spelade vi två matcher kubb!

Jag kom sedan hem till ett kaosigt, dammigt hus och en fruktansvärd trädgård efter en juli i stugan. Försöker tänka att det väl är helt okej en sommar som denna? Men hjälp ändå! Om du vill känna dig lite duktig kan du ju spana in mina kryddbäddar.

Här trängs en decimeter kryddor med en kvadratmeter skit.

Charmigt värre!

Jag är ensam hemma denna första augustivecka, så när som på Essa. Och som ett avbrott i husstädningen (trädgården får vänta) tog jag mig i alla fall iväg på ett första gympass. Har haft uppehåll i drygt fyra veckor eftersom hostan som jag fick till Kristi Himmelsfärd liksom aldrig gett med sig. Kanske hänger det ihop med min dåliga nattsömn? Men efter tre veckor i stugan med bättre sömn, sinnesfrid, ordentlig mat och ett starkare astmaspray börjar jag känna mig återställd. Tog ett kort pass på byns gym bara för att komma igång igen. Ska försöka få till ytterligare två pass närmsta dagarna. Vi får se hur det går med den saken.

Jag har i alla fall lyckats städa matrum, vardagsrum och kök. Kylskåpet var ju helt tomt så då passade jag på att städa även det grundligt och sedan åka och handla allting som är gott.

Augustiljuset i huset är något speciellt. Varmt och mjukt med långa skuggor.

Pelargonerna har fått näring, långa vattenbad och börjat hämta sig från sitt sjukliga tillstånd.

Den här gullrankan har i alla fall trivts under sommaren.

Det är så skönt att temperaturen sjunkit och håller sig på humana arton grader utomhus.

Och regnskurarna tar bort ångesten över skogsbränderna.

Lite fler bilder på min trädgårdsmisär. Här är skicket på min grusgång.

Mitt hallonsnår.

Och mitt fullkomligt övervuxna jordgubbsland som jag inte orkat rensa en enda gång.

Men lite hallon, gubbar och gurkor fick jag ihop när jag gick runt i alla fall.

Tar små steg för att försöka få ordning på tillvaron. Har skrotat på i träningstights och städat i hallen.

Tog även itu med själva hallförvaringen som inte hanterats på länge. Och det gick snabbare än jag trott. Städade som Rut och tog en låda åt gången – men på 45 minuter var det mesta iordning. Stolt över alla framsteg.

Idag var det äntligen tillräckligt varmt för att åka och bada. Drog till mitt lilla smultronställe, där man alltid får vara själv. Slumrade en stund på en filt och åt min medhavda matsäck.

Och nu är det torsdagkväll och jag ska strax krypa ner i sängen och se Sinners efter ett tips i podden Café Bambino. Är så peppad på en riktigt bra vampyrfilm.

Pusshej!