Kategori: Claras stil

Med sjunkande temperaturer uppstår det återkommande problemet med vinterkläder. Nej jag menar inte vinterjackor, stövlar och mössor. Jag menar hur jag ska klä mig inomhus när jag jobbar hemifrån, sitter still och är konstant frusen. Det värsta jag vet är ju att gå runt och vara ruggig hela dagen och känna hur det drar i glipan mellan byxa och strumpa, eller byxlinning och tröja.

Tänkte hela förra vintern att jag skulle köpa nya fårskinnstofflor. Tror jag haft dessa sedan 2020 och de är helt blankslitna under sulan, det har nötts hål i skinnet på tån och som lök på laxen glömde jag dem ute i regnet i tre veckor när jag åkte till sommarstugan. Så det är verkligen hög tid att investera i ett par nya!

Har älskat dessa Shepherds med plastsula, eftersom de tål lite väta samt har ett bra grepp. Vill ju inte sladda runt på golven som jag gör med tjocksockar! Vill dessutom ha tofflor med hälkappa, så att de sitter kvar på foten. Funderar nu på vilka som ska få ersätta dessa när jag byter modell? Kanske blir det en ny modell från Shepherds, men i brunt skinn istället för grått? Gärna med mycket ludd kring fötterna!

Sedan har jag köpt ett par vida ullbyxor från Pierre Robert flera höstar i rad. Älskar dem – men i slutet av säsongen har jag alltid nött sönder byxorna där låren möts. Det nöts liksom stora fält som sedan inte går att laga på något bra sätt. Och en enda vinter är väl ändå för kort hållbarhet för ett par ullbyxor som kostar över tusenlappen? Förvisso bär jag dem nästan varje dag under flera månader, men det känns som att de borde tåla mer. Så nu måste jag hitta några andra vida, sköna ullbyxor att ha som hemmaplagg när jag sitter stilla och skriver på dagarna. Tjocka, gosiga ulltröjor har jag dock redan i överflöd, så där behöver jag inte kitta mig tack och lov.

Nu ska jag göra lite research och ber att få återkomma när jag införskaffat min sköna vinterklädsel för inomhuslivet. Någonting som gör vintrarna sååå mycket lättare att uthärda!

Det var någonting med den nya frisyren med lite sjuttiotalsvibe som fick mig att känna mig som Donna från That 70s Show. Jag gick omedelbart och köpte jeans. De första jag köpt på fem år!

Hög midja och vida ben, från Åhlens Carin Wester i modellen Sasha.

Ihop med den här tröjan blev känslan av Donna ännu starkare.

 

Tycker att det är så snyggt med klackar till jeans. Men det skulle förstås Donna aldrig bära. Däremot Erics elaka syster Laurie…

Återstår att se hur mycket jag kommer våga bära mina jeans,. Känns ovant och lite som att vara utklädd till en annan person varje gång jag bär byxor. Men ibland är det ju allt man vill? Att känna sig som någon annan!

Klackarna är från Sézane, byxorna från Åhlens, toppen gammal från & Other Stories och glasögonen ett billigt fynd från någon sommarrea på en kedja. Lindex kanske?

Var hos frisören igår morse. Dags att ta itu med utväxten efter sommaren. Samt dämpa den morotsfärgade tonen.

Mitt hår klarar röd färg mycket bättre än när jag ideligen blonderade mig. Vi har egen brunn med mycket järn och håret blev med tiden gulgrönt och segt som spagetti. Nu är det däremot i hyfsad form mellan färgningarna. Även om det är rätt frissigt efter sommarens misshandel och ideliga sjöbad.

Fin grej med mig: mitt hår växer supersnabbt och är otroligt tåligt. Något man ta för givet men som möjliggör roliga allehanda hårexperiment.

Som vanligt när jag klipper mig hos Helene på WOW (vilket jag gjort i 20+ år) så får hon i princip fria händer. Jag säger vad jag tycker men sedan får Helene bestämma vad som blir bäst. För hon vet bäst.

Hårfärgen blev helt otrolig! Hon använde någon ny sorts mildare färg som ger världens glans.

Glömde fota mig framifrån i bra ljus, så ni får nöja er med denna selfie från Åhlens. Återkommer med bättre frisyrbilder. Målet var en frisyr som går att locka och styla väldigt 70-talschict och det tycker jag att lyckades vi med.

Vissa plagg har ett helt otroligt lågt pris per användning. Som den här rosa klänningen från Ellos som jag använt och använt och använt i sex års tid. Tröttnar aldrig. Köpte den till Uffes barndop men sedan dess har den fått göra allehanda tv, varit med i tidningsreportage men också använts på flera olika sommarfester. Hade ingen aning när jag slog till att den skulle bli så användbar. Köpte en i blått också, men den gick sönder direkt. Och färgen var inte lika fin på mig.

Den här Zara-koftan däremot. Den köpte jag inspirerad av Trinny Woodall som alltid säger att man ska ha paljetter på sig, för att det är som att rikta en strålkastare mot det egna fejset. Fel har hon inte – men det är ändå en utmaning att ha paljetter till vardags utan att känna sig utklädd. Särskilt i en fjäderrock värdig en pimp.

Men ihop med min bästa Ellosklänning och mina guldskor från Sézane så funkar det plötsligt. Pudrigt, glammigt, bohemiskt och feminint.

Det fina med att inte rensa, slänga och röja så förbannat är att man hinner återupptäcka plagg och prylar man först hade räknat ut.

-Vänta, du ska få en andra chans!

En spetstopp i svart har jag haft i garderoben i alla år. Här hade jag en med Bertil i magen. Den användes flitigt tills den tog slut och då ersattes den av den här på bilden, med en liten krage och riktigt långa ärmar. Brukar ha den som lager under andra kläder så att den bara sticker ut litegrann. Men ibland också som ensam topp. Med en heltäckande, rejäl BH under känns den ändå inte fööör raffig.

Raffig förresten! Kan man verkligen vara för raffig? Det är väl det enda man vill vara. Särskilt i vamp-åldern.

När jag ska till frisören nästa vecka ska jag be henne klippa mig på ett sätt som optimerar den här frisyren. Lyckas styla den nu, men den halkar snabbt ur sin form. Behöver lite kortare längder på huvudet så att lockarna håller bättre där. Och liiite toppning bak i nacken så att det inte blir så tungt. Sedan bara färgning av utväxten och eventuellt en försiktig toning på längderna.

Kjol och väska är loppade. Spetsblus är en gammal av okänt märke. Guldskor från Sézane.

Ha en härlig helg nu allesammans! Det ska jag. Inleder precis min första barnfria vecka och tänkte passa på att hälsa på i en kompis stuga, så att jag förhoppningsvis landar mjukt.

Liiite kallare temperaturer öppnar upp möjligheterna för allt jag gillar i klädväg.

Som små stickade koftor till sommarkjolar och underklänningar.

Rara strumpor i klackskorna. Fint på tusen olika sätt – gärna lite nedhasade.

Blaffiga bijouterier är ju absolut min grej, men det är också så tjusigt med tunna skira smycken. Har en grön glassten från min farmor och en vit liten pärla kring halsen som jag tycker om. Men skulle absolut vilja ha någon fin riktig pärla eller sten att bära på det här sättet. Gärna i en suuuuupertunn kedja som nästan är osynlig och som får försvinna ner i dekolletaget.

September är som vi alla vet årets bästa klädmånad. Och den närmar sig med stormsteg. Något att fira!

Angorakoftan och sammetskjolen är loppad, skorna och strumporna är från Sézane och negligen är från Lindex.

Bekväma ballerinaskor på, min rosa jeanskjol och den loppade kakmonstret-tröjan. Inköpslistan redo i mobilen.

Idag har jag lånat ett kåpsläp av Albin och ska jag in till stan och göra inköp. Pappa möter upp mig för att hjälpa till. Behöver ett nytt skrivbord, en gräsklippare och en luftavfuktare. Ett gäng nya galgar, en skärbräda och lite annat smått och gott till mitt hem. Ska också hämta några möbler från pappa. Bland annat en fåtölj som min mamma renoverade och klädde om för många år sedan.

Folke och Uffe ska vara hos Jakobs kusin Felicia under tiden och Bertil är hemma med en kompis i lugn och ro. Glad att slippa småbrorsorna.

Jag älskar den här färgskalan i augusti. Hyn är solbränd, håret mer orange än rött och det är så fint att kombinera med både rosa och aprikos. Känner mig som en My Little Pony-häst från 1989.

Inget är snyggare än en blå kjorta när man blivit lite brun. Letade mina vita jeansshorts för att ha till, men insåg att jag nog skänkte dem förra året i någon slags panik över hur omöjligt det är att bära shorts snyggt.

Men nu ångrar jag mig kanske. Jaja, det blev min rosa jeanskjol istället.

Billiga herrskjortor av fin kvalité köps med fördel på second hand. Jag siktar på storlek XXL och uppåt för att få tillräckligt med volym för att bylsa till den ordentligt. Funkar fint att sova i också, som nattskjorta. Snyggt med en bh som skymtar under dessutom.

Det här var gårdagens outfit, när jag väl tagit mig ur morgonrocken. Idag väntar utflykt med barnen, Ulrika och hennes ungar! Sedan börjar jag så smått räkna ner tills vi åker till stugan för sommaren. Det är massor att packa och göra iordning tills dess.

Jag försöker att komma ihåg att fortsätta experimentera med smink. Jag var så lekfull när jag var yngre! Nu är det lätt hänt att jag bara sminkar ”det gamla vanliga” och glömmer bort att ha kul. Men se så fint det är med en aprikos ögonskugga! Med de rosa läpparna till går tankarna till fruktig isglass.

För att inte tala om en ljusblå ögonskugga. Har en gammal matt från Annabelle Cosmetics som ger det exakt rätta sextiotalsögonlocket.

Lika snyggt när man är rödhårig, som när man är blond. Med en tjock eyeliner blir det ökad vintagekänsla!

Klorofyllgrönt är oväntat effektfullt mot blå ögon. Särskilt snyggt var det när jag var tjugo år, isblond och hade kort backslick.

Grönt blir extra fint med något litet aprikost på läpparna. Den här knalliga ögonskuggan var någon billig men oväntat bra variant från HM vill jag minnas. Men idag finns det ju roliga färger från typ alla märken. Alltifrån prisvärda NYX till dyrare MAC som har ordentligt med pigment i sina skuggor.

Mitt bästa ögonsminksknep just nu? Att dutta av läppstiftet på ögonen när jag sminkat färdigt läpparna. Funkar svinbra när man är brun och vill se lite mer solkysst ut. Dessutom fint på en åldrande hy som är lite torr. Allt krämigt är liksom smickrande! Jag bara tar resterna från pekfingret som jag smort läpparna med och duttar på ögonen. Ibland också lite på ögonbrynsbenet, precis under ögonbrynet. Försökte hitta en bra närbild när jag gjort så, men detta var det bästa jag kunde åstadkomma.

Använder också ofta en roströd eller vinröd ögonskugga som eyeliner, genom att doppa en pensel i vatten och därefter i skuggan och så måla med den! Tycker slutresultatet brukar bli bättre än en vanlig eyeliner. Mjukare och sotigare liksom. Det är en pensel av denna typ jag använder för att göra det. Och med en sådan i sminkväskan kan plötsligt alla skuggor extraknäcka som eyeliners.

I sommar har jag gett mig själv i uppdrag att gå igenom min garderob. Och det som jag inte lyckas hitta en outfit eller kombination till – det skänker jag bort. Jag har också en hel del plagg som blivit för små. Rumpan och låren växer, liksom axlarna och ryggen. En hel del är helt enkelt för trångt just nu. Dumt att ha det i garderoben där det bara tar upp plats. Hatar dessutom att känna mig för stor för mina kläder. Snacka om humörsänkare.

Jag rotade först fram en kjol som jag inte burit på något år. Den har alltid varit i tightaste laget över rumpa och mage.

Men jag gillar att slitsarna går så högt upp på låren och att den kramar rumpan så bra. Samt det enkla mönstret med färger som passar till så många olika överdelar. Jag kombinerade kjolen med en syrenlila loppad tröja i lyocell. Ett väldigt trevligt material man kan hålla utkik efter när man handlar kläder. Lyocell framställs av cellulosafiber, från träd som bok och eukalyptus. Känslan mot huden är sval och skön och liksom stadig? Till skillnad från vanliga trikåtyger.

Ja, okej. Jag fick ihop en outfit som jag stod ut med att ha på mig en hel dag. Men det var sannerligen på håret och det krävs nog inte allt för många bulgarian split squats för att den här ska bli för trång. Kjolen får hänga med sommaren igenom i alla fall!

I början av sommaren tycker jag att lite brun-utan-sol på framförallt benen är en trevlig hjälp på traven för att inte känna mig helt genomskinlig.

I ansiktet och dekolletaget börjar jag däremot använda tanning drops typ redan i mars. För att få lite färg när ljuset är starkt men ansiktet ännu är vitt som ett kopiatorpapper. Det är en perfekt produkt som är lätt att applicera.

Sommartid punktmarkerar jag framförallt benen

Men även armarna, så att jag har en jämn fin färg i plagg med kortare ärmar.

Har fått ganska många frågor om vilken brun utan sol jag använder och hur jag gör för att få ett bra resultat. Så här kommer en liten guide.

Produkterna jag använder

Tanning drops från Ida Warg är droppar man blandar ut i sin dagkräm och succesivt bygger upp en bränna i ansiktet av. Färgen är beroende på hur många droppar man tar.

Self-Tanning mousse medium dark, från Ida Warg är en färgad mousse som man applicerar med en speciell vante. Eftersom den är färgad får man lite hjälp på traven att se att man fördelat den rätt. Sedan intensifieras färgen ytterligare under några timmar efter appliceringen. Färgen blir ganska mörk och intensiv och jag tycker inte att den är helt lätt att lyckas med i början. Ett tips kan vara att välja en ljusare nyans och sedan upprepa behandlingen dagen efter igen

ACO Selftanning Lotion är som en tunn mjölk som man smörjer på och som ger gradvis färg. Till skillnad från moussen kan man gärna använda den flera dagar i rad och resultatet blir ganska diskret till en början. Detta är min favoritprodukt. Bra för nybörjare också!

Förberedelser

Om du är ny på BUS och ska vara fin till en fest är det bra att börja i god tid. Jag startar med förberedelserna allra senast dagen innan jag ska smörja in mig. Om jag ska raka benen så gör jag det i duschen och använder sedan en tvättsvamp eller borste och skrubbar allt som ska smörjas in. Men lite extra kring fötter, knän och armbågar som tenderar att vara torra. Jag brukar använda en duscholja att tvätta mig med efteråt, för då känns det som att huden återfuktas och mättas. Efter duschen smörjer jag in ännu mer hudkräm. Sedan har jag en bra bas att utgå ifrån.

Applicering

Av Aco Selftanning Lotion tar jag ganska rikligt med lotion mellan händerna och börjar längst ner på kroppen. Ut på foten en liten bit, ner till tårna. Sedan upp över vaden. Och därefter knäet och låret, hela vägen till rumpan. Sedan smörjer jag inte bara upp och ned utan också i sidled runt benen. Då minskar man risken för ränder. Upprepa sedan på andra benet. Enklast är om man har benet mot toastolen eller badkarskanten eller så. Tycker knepet är att smörja ganska länge på varje kroppsdel och verkligen försöka vara medveten om vad man håller på med. Det är INTE som att smörja på en vanlig fuktkräm. Den ska liksom arbetas in för att man ska försäkra sig att det inte blir några fläckar.

Sedan kan man smörja magen om man ids – men det gör jag i stort sett aldrig för den är ju jämt dold under kläder eller en högmidjad bikini. Jag tar istället en arm åt gången och börjar nere på handryggen, smörjer upp på armarna och axlarna och ut på bröstkorgen och i nacken. Och upprepa rörelserna – smörj längs med armarna men också i sidled. Vill man även ha ryggen insmord, då får man nästan be en familjemedlem. Har ännu aldrig lyckats smörja in min egen rygg på något bra sätt.

Jag sköljer händerna ordentligt efteråt med tvål, så att jag slipper gula handflator. Jag brukar även borsta av handflatorna med nagelborste så att det verkligen inte ska finnas några rester kvar. Och sedan går jag omkring naken i tio minuter – en kvart innan jag tar på mig kläderna. Brukar passa på att föna håret medan jag väntar. Eller sminka mig.

I ansiktet adderar jag alltid bara några tanning drops till min vanliga ansiktskräm och smörjer ut den lite noggrannare än vanligt och är noga med att arbeta in den ner på halsen/dekolletaget. Detta gör jag dagligen efter ansiktsvtätt och det behövs ingen exfoliering eller särskild återfuktning innan.

Som ni hör är det ingen supersnabb procedur med brun utan sol när man är ovan. Det kräver lite planering (man ska ju dessutom undvika vatten timmarna efter). Så börja i tid så att du hinner justera slutresultatet. Dessutom sköljs brun-utan-sol-doften bort ifall du hinner vänta in en dusch efteråt. Och blir det trots allt fläckigt brukar det funka att ta lite tvål på en duschsvamp och punktmarkera fläcken tills den blekts en aning. Ibland har citron också hjälpt. Sedan är en skimrande kroppsolja förlåtande att smörja in när man tagit på sig sitt festplagg. Det trollar bort ojämnheter och ger lyster till huden. Det är vad jag har på den här bilden.

Och på den här bilden. Lycka till!

Och för att förekomma alla sådana kommentarer: jag tycker också att det är skitsnyggt att vara blek. Min bästis Elina är som gräddmjölk i hyn året om och vacker som ett helgon från någon gammal målning. Man behöver absolut inte använda brun utan sol. För mig är det dock så att jag gärna har mer färg på sommaren när jag visar mer hud. Utan att för den skull behöva riskera hudcancer för att uppnå det.

Jag tycker egentligen inte att jag har någon särskild stil. Jag klär mig inte efter något specifikt stilideal, utan betraktar kläder mer som en kostym till en teaterföreställning. Vem spelar jag idag? Flirtig lolita, stadig husmor eller sportig tjej med enorm energi? Vill jag gå med stora snabba steg och göra ärenden på stan eller vill jag vara en dam som går värdigt i klackar och har en välputsad handväska över axeln? Ska jag ha en maskulin energi eller är jag en ljuv sommardröm? Det är sånt jag tänker på när jag gräver runt i garderoben om mornarna.

-VEM KÄNNER JAG FÖR ATT VARA IDAG?!

Imorse tänkte jag: Jag vill känna mig ung och lätt till sinnes. Jag vill känna mig kitschig och cool och jag vill absolut inte vara det minsta pimpinett.

Då blev det rosa minijeanskjol, röda lackskor, loppad t-shirt och ett par örhängen jag tillverkat själv av loppisfyndade fejkkörsbär. Det var precis rätt för den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade.

Imorgon kanske jag drar på mig en prudentlig femtiotalsklänning, om jag istället är sugen på att känna mig flickig och vän. Det är det roliga med kläder: att man får vara ny varenda dag. Om man vill, alltså.

-Är den kul eller bara ful?

frågade jag syrran med en bild på det oklara loppisfyndet.

-Gulkul!

Jahopp. Då slår jag väl till då. För jag tyckte själv att den var både härlig och hidiös på en och samma gång.

Känner mig lite som min älskade farmor Beda i den här klänningen. På det bästa sättet alltså! Hon hade nämligen alltid så mycket färger och mönster – gärna i knasiga kombinationer som dessa. Samt knalliga clips och syrelila glasögonbågar. Snacka om att vara en ärtig tant.

Fast skorna är mer vamp än tant? Röda lackskor! Vilken succé de är till varje outfit. Så användbara och mångsidiga. Det hade man kanske inte trott, men så är det faktiskt. Ibland kan ett par röda lackskor vara precis det där basplagget som gör att allting annat går att använda. Ett basplagg behöver alltså inte vara loafers, en vit skjorta, ett par perfekta blåjeans eller ett par svarta slacks.

Idag ska vi spela in de första poddavsnitten till sommarserien av Wollin & Clara. På onsdags sänds nämligen det sista gratisavsnittet för den här terminen och sedan är vi tillbaka igen i augusti. Men under tiden går alltså vår sommarserie som är presenten till alla betalande prenumeranter. Tack för att ni finns och gör podden möjlig!

Kände för att vara färgstark igår! Klädd i second hand från topp till tå. Bertil tyckte att jag såg ut att vara med i ABBA. Det var nog trumpetärmarna som gjorde det. Och möjligen silverväskan.

Manchesterkjol, mina röda Lacoste-ballerinas från förra sommaren, en blå topp jag fyndat för 45 kronor på Sellpy ( & Other Stories har jag för mig) samt en väska jag fått ärva av Anna.

Nej, så här bruna ben kommer inte naturligt i juni. Har kört dem ett varv med brun utan sol, annars skulle de ut som två stickande starka lysrör i skor.

Färgade bottenhåret mörkare hos frisören, vi la in några rosa paket som skymtar svagt som slingor och så fortsätter vi att spara ut längderna ett tag till. Nu kommer kalufsen hålla sig fin igenom sommaren. Bli ljusare och mer orange för varje dag och det gillar jag.

Den skönastes sommarklänning jag äger sprack förra sommaren. Mitt fram på tyget på bröstet, på ett ställe som inte går att laga snyggt. Den är så särskilt fin för att den har enorm vidd i kjolen och ärmarna – utan någon fjantigt rynk vid axelnf eller kragen. En tunn vit rand på blått tyg och så fin att ha så väl ovanpå en bikini på stranden, som hemma som arbetsklänning.

Har sörjt den ända tills jag kom på att jag kunde leta på Sellpy efter en liknande. Den är från H&M så det kändes inte osannolikt att det skulle finnas några stycken på marknaden.

Pang! På första sökningen fann jag den för 220 kronor. Inte det billigaste för en begagnad H&M-klänning som typ kostade 399 när jag köpte den. Men jag hade kunnat betala fullpris, för så bra är den.

Blev så lycklig när jag fick hem den i large. Nu är sommaren räddad. Och jag ska ta den gamla klänningen och klippa av och förvandla till en härlig kjol med massa vidd i. Så kan den leva vidare några år till på det sättet.

Idag känner jag mig helt nipprig för idag ska jag äntligen få hämta ut min nya kamerautrustning. Har haft samma set up sedan 2017 och den är verkligen katastrofalt utnött och skraltig. En ny utrusning kostar omkring 75 000 – men det är ju mitt viktigaste arbetsredskap utöver datorn. Så det måste det vara värt! Och nu ska jag köra med spegellös kamera för första gången och har bytt ut alla mina objektiv. Extremt spännande. Hoppas på nytändning på fotofronten.

Lila är så fint till rött hår. Kunde bara inte motstå när jag på Indiskas reaställ hittade denna omlottklänning för 200 kronor.

Sitter som en schmäck. Bra vidd i ärmarna också, så att man får lite schvung i plagget. Och den perfekta lila nyansen. Som mina ungerska bonssyrener.

Så snygg med röda skor till också. En detalj som sätter piff på outfiten.

Den här ska jag ha på närmsta sommarfest.

Örhängena i form av stora strassrosetter köpte jag på Rad Susie i Malmö i mars.

Imorse vaknade jag i stugan, fjärran finklänningar och fixat hår. Här har slammats vedbodväggar, kapats ris och eldats gräs under dagen. Trots krasslighet. Kan liksom inte låta bli att dona på när jag är här. Är så glad att jag planerade in denna vistelse, för att ha möjlighet att för-fixa lite inför sommaren. Imorgon ska vi vända upp båten, jag ska montera den nya torkvindan och gå med häcksaxen och kapa ris på lägdan. En riktigt härlig långhelg i slutet av maj!

Nej, jag lydde inte mitt eget förbud. Det blev ett nytt prickigt plagg!

Eller rättare sagt ett gammalt, secondhandfyndat. En fejk-omlott med hög slits och stora rejäla prickar. Kombinerar det med randigt för att mönstermix är kul. Mormors gamla jumper plus ett par hjärtglasögon jag fyndat på Myrorna.

Tricket med att mönstermixa är att hitta mönsterbilder som talar samma språk. Den här randen och pricken matchar i sin tydlighet. De har dessutom samma bottenfärg vilket knyter ihop det på ett bra sätt.

Randigt är ju rätt bra i en mönstermix. Kul att matcha med blommigt, rutigt och mer abstrakta mönster.

Man kan faktiskt också plocka upp klädmönstret i sina smycken. Som här med en stor rund ring som går igen i prickarna i kjolen. Även den loppad.

Men eftersom svartvitt är lite trist så piffar jag till det med ett par röda klackskor från Sezane. Egentligen borde jag väl haft en enorm solhatt också? Hade varit fantastiskt dramatiskt till alltihop!

Jag läste att prickigt är trendigt i år. Vad tur för mig som har garderoben full av prickar. Har till och med gett mig själv upprepade köpförbud: inga nya prickar! Men tror ni jag lyder?

Prickar gör mig glad. Lekfulla, roliga och finns i alla varianter. Så jag skramlade ihop ett gäng prickiga plagg ur mitt klädarkiv. Som den här flamencoaktiga kjolen från & Other stories. Med en livsfarlig slits som hotar att blåsa upp och exponera hela hallongrottan. Brukar säkra den med en säkerhetsnål för säkerhetsskull.

Den här kjolen finns sorgligt nog inte kvar i min ägo men hade den funnits kvar hade den garanterat passat uselt på dagens rumpa och midja. Men så förtjusande med både volang och prick ihop. Myrorna-fynd.

För den som räds stora mönster kan prickar modell flugskit kännas mer lättsmält.

Själv är jag mest förtjust i svart på vitt just nu. Fick den här blusen av Malin förra året och den älskar jag.

En makalös prickig kjol med enorm snurr som jag brukade hösta upp till brösten som en klänning och bära med en omlottkofta ovanpå. Secondhandfynd, vad annars. Inga nya klädmärken slösar så här mycket tyg på en och samma kund.

Den här fick jag ärva av syrran. Skönaste sommarklänningen. Perfekt för så väl disputationsfester och som för att skotta kompost.

Tennisbollsstora prickar är inget för den räddhågsne. Hittade den billigt på en rea på H&M för många år sedan.

Lindblomsgrönt med vita prickar och bröstveck som gör underverk.

Rött och vitt är farligt nära rockabilly, så det gäller att kombinera det med allting utom svart.

En riktig gammal goding jag köpte på Beyond Retro och som Anna sedan sydde om åt mig. Jag kommer inte i den längre, men den är sparad till systerdöttrarna och barnbarnen.

Frikyrkoklänningen med from krage. Både söt och skön.

Det lilla fodralet med axelvaddar och beigegula, oregelbundna prickar. Från Beyond Retro för ett decennium sedan.

Sellpyfyndad grön klänning, ursprungligen från & Other Stories. Kul att matcha skorna och sedan addera gigantiska prickar i öronen.

Jag börjar ana ett mönster i mitt poserande.

Myrornas krig och de svarta vinner.

Klädd för lek med barnen. Tygskor och röd klänning med fenomenal snurr i kjolen.

Täta rader av stora vita prickar. Otroligt fin prick-variant!

En annan prickiant. Klädd för att rodda inför en tevesändning. Eller leda ett barnprogram.

Sörjer att jag skänkte bort den här. Sån härlig korallröd färg, fantastisk kvalité i tyget och snyggt med krage och skärp.

Svinbillig klänning jag köpte på Röda korset för typ 30 kronor? Skön som en pyjamas så den tjofsar jag runt i hemma.

Min studentklänning. En vintagenblåsa extra allt och här bar jag den på en kompis bröllop. Varför ser jag ut som Pink?

Tuttan Larsson i en klänning som till och med en 178 cm lång kvinna inte räcker till för. Behöver bäras ihop med klackar. Har ärvt den av syrran och älskar den djupt.

Slutligen en ljuv liten sak, impulsköpt inför ett bröllop i Stockholm och en av mina mest använda klänningar. När den går sönder ska den plockas isär, göras ett mönster av och sys i många varianter.

Apropå färg och drama – ibland är det kul att riktigt vräka på! Bar denna mönstrade klänning som ursprungligen kommer från Zara. Hittade den second hand och den är typ lite felsydd och konstig i modellen. Det är nog en midjesöm som drar snett. Men med ett rejält skärp i midjan så kommer den helt till sin rätt.

Stora solglajor, ett skärp som plockar upp cirklarna i mönstret och även örhängena.

Ihop med mina guldskor känns det som att jag borde sitta och dricka drinkar på italienska solkusten, istället för att befinna mig i Västerbottens inland.

Men det man inte lever får man leka! Det är det som är så fantastiskt roligt med mode.

Klänning, skärp och örhängen kommer från second hand. Glasögonen kan vara gamla från H&M och guldskorna är från Sezane

”Jag älskar också färg och använder det, men känner mig tyvärr alltid som ett barn bland alla beiga, vita och mullvadsfärgade kläder som alla andra bär. Har du Clara eller någon annan här känt samma och hur gjorde ni för att komma över det? För mig känns det inte lättare ju mer jag använder färg, känslan har tyvärr inte minskat med tiden.”

Skrev läsaren E på bloggen härom dagen. Jag får ganska ofta den här frågan, från folk som känner sig utklädda i färgglada kläder. Och jag fattar känslan – fast för mig är det tvärtom.

Såg ett par svarta byxor på Åhlens i tisdags. I samma modell som jag typ bodde i när jag var fjorton. Var bara tvungen att pröva dem, eftersom de såg så sköna ut. Och gissa vad?

Jag kände mig utklädd. Som en clown! I ett par svarta byxa som enligt alla stilgexperter är ett omistligt plagg i en basgarderob – men som får mig att känna mig som en clown. Hade jag dessutom burit en svart tröja till vet jag inte om jag hade känt igen mig själv i spegeln?

Så fort jag hoppade i mina vanliga kläder kände jag mig som mig själv igen. Inte ett dugg utklädd.

Vad man trivs i är absolut en vanesak. Och ofta behöver man utmana sig lite för att börja tycka att någonting nytt är normalt. Men som E skriver så kan det ju ibland bli svårare med åren, trots att man övar. Det kanske inte handlar om att stilen har förändrats, utan omständigheterna? Omgivningen, vännerna, modet och ens egen ålder.

Jag tänker att en del i att inte känna sig som ett dagisbarn i färgglada kläder är att välja plagg av klassiska snitt. Vävda tygekvalitéer istället för trikå – och välsydda plagg med sömnadsdetaljer som får dem att kännas lyxiga. Snitten kan vara vuxna även om färgerna är knalliga. Och med stigande ålder kan man ju vilja ha plagg som hjälper kroppens form på traven. Till exempel är en diskret liten axelvadd otroligt smickrande, eftersom axlarna tenderar att bli mer sluttande när man åldras. Likaså en lite högre hals eller kragar av olika slag. Plus att en välklippt frisyr är också något som känns väldigt vuxet kvinnligt och kan balansera en färgglad outfit.

Sedan tycker jag inte att man måste utmana sig heller. Det finns ju massor av saker som är snyggt på andra men som man för den sakens skulle inte vill ha själv. Jag tycker till exempel att det är snyggt med blåjeans till herrloafers, oversizekavajer, och maskulina plagg. Men jag känner mig inte hemma i det. Och ibland kanske man ska lyssna på magkänslan? Jag känner också att jag vuxit ifrån vissa av mina vintageklänningar. När jag hade dem som tjugoåring var de coola – men nu känns de tantiga på mig. Klänningarna ser likadana ut men jag är förändrad. Och så måste det få vara!

Men också: om man främst känner sig barnslig i andras ögon för att man har färg. Då ska man bara strunta i det tycker jag. De flesta blir glada av färger – och resten kan dra något gammalt över sig.