Det här med att ta ett omtag på sommaren är alltid ett vinnande koncept. Precis när det känns som solkigast, tristast och dammigast. Stryk en duk! Plocka en bukett! Nyp vissna blommor och börja på ny kula igen! Det gjorde i alla fall jag när barnen kom hem från sin skärgårdsvistelse. Och vi har haft några riktigt ljuvliga sommardagar.

Pojkarna har varit svårväckta. Men jag och Uffe är uppe tidigt. Frukost i trädgården i sällskap av Essa och en massa igelkottar. Det är ett otroligt igelkotteår i år. Så glad för det.

Vi har varit på dammen och badat nästan varje dag. Muckiga storebrorsor!

Men också badat badkar. Med mycket skum för att få bort den ingrodda sommaren.

Vattenmelon är standardkosten.

Och jag har börjat skörda lite i växthuset. Det är en otroligt klen skörd i år, men det får vara okej!

Det är mysigt med växthus hur som helst.

Uffe har fått vara med sin kompis Tomas, Folke med sin kompis Dahlia och Bertil med sin kompis Ib. Och imorgon kommer barnens kompisar Adrian och Ossian och hälsar på. Ja, det har varit övernattade vänner ända sedan de kom hem. Precis som det ska vara på sommaren!

En kväll tog vi ett kyligt – men härlig – bad i storsjön.

Så vackra moln på himlen.

Barnen lekte och tjoade tills någon simmade under ytan och träffade huvudet i en sten. Inte mycket hårt. Men lite hårt räcker tydligen för att göra satan ont.

Gjorde ett avsteg från min proteinshake-frukost morgonen därpå och åt istället kvarg, müsli och färska hallon direkt från busken.

-Mamma kan vi gå en morgonpromenad?

Absolut. Jag traskade iväg längs byavägen som är så vansinnigt augustivacker.

Mörkgrön, överdådig grönska.

Uffe stack före på cykel och Essa på apostlahästar.

Vår rara lilla grusväg med hästar och grisar.

Jag och Berra har förresten kommit igång med träningen igen. Men FY vad jobbigt det är efter en månads uppehåll.

Formen var dålig men humöret på topp. Det är så bra att vi kan hjälpas åt att dra varandra. Det är ju svårare att latmaska sig när någon är ens vittne.

-Jag har aldrig ätit krusbärskräm, sa Dahlia en dag.

-Men gå då ut och plocka lite bär så ska jag koka åt er.

Hon och Uffe försvann ut i trädgården och kom tillbaka med en full skål.

Blandade krusbär som jag förvandlade till kräm.

Och som vi åt till efterrätt, efter att jag gjort en somrig pad thai till middag.

Avbrott i middagen för att mata igelkotten. Ulf blev borta en bra stund.

-Vad gör du egentligen?! hojtade jag.

-Jag borstar ju kotten, jag! sa Ulf och höjde menande en rotborste mot mig.

-Han vill inte bli borstad, sluta genast!

Okejdå, tillbaka till efterrätten och pengaskrinet som åker fram varje gång vi får besök. För att alla gäster ska beundra hur rik Uffe är.

-När jag blir stor ska jag bli säljare. Guldsäljare. Och jag ska låtsas att plastguld är äkta och bli miljonär.

Den tvivelaktiga moralen hos en sexåring.

Många kvällspromenader har det blivit – ensam eller med olika kompisar i telefonen. Försöker få ihop 15 000 steg men vissa dagar har det blivit 25 000!

En kväll lockade jag håret så att jag liknade ett rött får. Gudars skymning och ljusa gryning, så här kommer min höstlook att vara, Sedan fick barnen chips och läsk i barnvaktsmuta och så åkte jag in till stan för att möta upp Erica.

-Hej baby!

-Hej gullet!

Vi hade bokat bord på Ericas brorsas nya restaurang, med utsikt över Stora hotellet. Där upp hade jag min bröllopsnatt för sjutton år sedan.

Vi hade inte setts på jääääättelänge och hade så mycket att prata om och skåla för. Bland annat för succén med betalvägg på bloggen. Hurra till alla er som läser det här! Så otroligt glad och tacksam för att ni vill vara med. Sedan bestämde vi något kul vi ska göra tillsammans i höst enbart för er premiumläsare. Återkommer i frågan.

Jag kände mig sjuttiotalsglammig och matchade drinken och på slutet av kvällen kom Ericas man Peter och deras yngsta dotter Maria förbi och satt och skålade med oss. Otroligt mysigt!

Sedan stolpade jag till bilen i sommarnatten och körde de fem milen till byn med en kompis i lurarna.

Och kom hem till det här mysiga gänget som såg på film fast timmen var alldeles för sen.

Och det var senaste dagarna i bilder, det!