Jag tycker egentligen inte att jag har någon särskild stil. Jag klär mig inte efter något specifikt stilideal, utan betraktar kläder mer som en kostym till en teaterföreställning. Vem spelar jag idag? Flirtig lolita, stadig husmor eller sportig tjej med enorm energi? Vill jag gå med stora snabba steg och göra ärenden på stan eller vill jag vara en dam som går värdigt i klackar och har en välputsad handväska över axeln? Ska jag ha en maskulin energi eller är jag en ljuv sommardröm? Det är sånt jag tänker på när jag gräver runt i garderoben om mornarna.

-VEM KÄNNER JAG FÖR ATT VARA IDAG?!

Imorse tänkte jag: Jag vill känna mig ung och lätt till sinnes. Jag vill känna mig kitschig och cool och jag vill absolut inte vara det minsta pimpinett.

Då blev det rosa minijeanskjol, röda lackskor, loppad t-shirt och ett par örhängen jag tillverkat själv av loppisfyndade fejkkörsbär. Det var precis rätt för den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade.

Imorgon kanske jag drar på mig en prudentlig femtiotalsklänning, om jag istället är sugen på att känna mig flickig och vän. Det är det roliga med kläder: att man får vara ny varenda dag. Om man vill, alltså.