Efter Moskosel börjar vägen klättra allt högre. Dit ska vi, mot bergen. Björkarna har börjat skimra i gult och bilmöten har helt upphört. Här är det bara renar längs vägen och enstaka räv och orrhöna. I bilen väljer vi hela tiden var fjärde låt. Bertil spelar Blue Öyster Cult Don’t fear the reaper, Folke väljer Blur Song 2, Uffe vill höra Sweehomabamama med Lynyrd Skynyrd och jag ber Folke sätta på Peter LeMarcs Jag försöker lära mig att älska dig åt mig.

När vi når den här punkten med den här utsikten tjuter jag lyckligt.

-Så fiiiint det är! Äntligen på rätt ställe!

Alltid samma utrop, för det är så det känns att åka hit. Som att vara på rätt plats i världen.