Njuter så mycket av vår vedspis den här tiden på året. Vi har precis fått hem ett nytt lass ved, som pojkarna fick kasta in i magasinet med förenade krafter. Vi köper färdig ved av en granne men hugger upp den i mindre bitar alltefter. Hugga och bära in ved är Bertil och Folkes sysslor.

När det ska vara riktigt mysigt drar jag fram gungstolen och sitter här och handarbetar. En vedspis saknar ruta där man kan se veden spraka. Men det gör ingenting, för jag brukar ha luckan öppen när jag vill njuta eldens sken. Går utmärkt, men kan förstås inte lämnas obevakad.

Essa håller mig gärna sällskap. Hon gillar verkligen värme. Vill helst sova under täcker och inbäddad i fårskinn i soffan.

Det går långsamt framåt med min stickning. Men har bestämt mig för att inte repa upp någonting jag stickar. För det är alltid så jag fastnar. Jag repar upp lika mycket som jag stickar, eftersom det blir så fult. Men då får jag heller aldrig belöningen av att ha gjort färdigt någonting. Och jag kan heller aldrig utvärdera vad jag gjort och se hur jag ska göra annorlunda nästa gång.

Idag är det dags för veckans andra luciatåg, av tre. Uffe ska vara stjärngosse och jag hade kors i alla tider både ett rent nattlinne och en hel stjärngossestrut redo redan i tisdags. Något slags rekord!